Fetto Till Fitto

Alla inlägg under december 2014

Nu kan början på mitt nya liv börja

Av fettotillfitto - 30 december 2014 15:41

Klockan 01:40 några månader senare låg jag och kollade in min facebook och såg ett inlägg med en tjej som hade gått uppför massor av trappor. Hon tränade stenhårt med sin PT och hon var inte jätte smal. Jag har tänkt länge på att jag skulle vilja ha en egen PT som är som Paolo Roberto. En som verkligen pushar en och skriker att aldrig ge upp utan att fortsätta att kämpa.

Så jag skrev ett mail till PT:n som jag såg på facebook sidan. Jag skrev om min situation om allt jag har testat, bantnings metoder att gå ner i vikt. Men att jag aldrig lyckats hålla det. Att jag nu var så pass stor att jag var rädd för att jag skulle dö om jag inte gjorde någonting åt det nu. Jag frågade om dom ville ta sig an och hjälpa mig att gå ner, nå mitt mål och hålla det. Efter ca 2-3 veckor fick jag svar ifrån en kille och att han och hans kvinnliga kollega ville träffa mig och prata. Eftersom jag hade sådan stark socialfobi bjöd jag hem dem istället.

Den dagen dom skulle komma var jag jättenervös. Jag tänkte mig att de skulle komma två gladiatorliknande personer. Men istället kom det helt vanliga personer. Vi satt och pratade. Jag fick berätta om mitt liv och allt. Dom sa att dom ville att jag skulle sätta upp mina mål och mina motiveringar för min viktnergång och mitt liv. Samtidigt skulle de hem och fundera. Plus att jag skulle maila över mina mål till dom så att de skulle kunna ta ett beslut om de ville hjälpa mig.

Det här var det jag skickade till dom:

Mina mål om en månad:
*Knyta mina skor själv.
*Kunna få plats i en flygstol
*Orka gå längre sträcka än nu
*Ha bättre flås än nu då det låter nu som jag ska dö när jag går .

Mål om ett år:
*Knäppa bh själv
*Våga gå till skola och hämta barnen
*Gå på föräldramöten
*Bada i vårt badkar
*Titta i en helfigur spegel
*Bättre flås än idag
Börja boxingträna

Viktnedgång på 1 år 40 kg

Motivation:
*Leva ett vanligt liv utanför hemmet
*Ej dö i förtid
*Må bättre i själen
*Må bättre i magen
*Barnen ska inte skämmas över sin mamma
*Börja tycka om mig själv
*Få ett liv jag tycker om och få vönner
*Sluta att alltid vara den fetaste överallt
*Kunna sitta överallt.
*Köpa kläder
*Våga se mig i spegeln
*Väga tvåsiffrigt resten av mitt liv
*Våga vara ute utan att skämmas
*Sluta ha ångest över att vara jag
*Att få vara jag igen

Efter några dagar hörde de av sig och de ville ta sig an om mig. En som tar hand om kost och träning. Och en som bara har hand om träningen. Så jag fick inte en Paolo Roberto utan jag fick två! :).

Allmänt

Dela · Kommentera (1)

Ska mitt liv bli så här?

Kommentera

Av fettotillfitto - 23 december 2014 15:30

Jag är gift med en underbar man, har två vuxna barn och två små barn. Livet som mamma är det bästa som finns men har även varit enorma motgångar och sorg under åren. Har alltid satt familjen före mig själv för de är så viktiga för mig. Jag var nu större än vad jag någonsin har varit i mitt liv och tog kontakt med vårt centrala för att jag ville göra en Gastric-by-pass. För att jag trodde det var den enda utvägen.

Fick remis till kirurgen och fick komma dit på samtal, vägning och information om operationen. Vågen stannade på 175 kilo. Jag mådde sjukt dåligt över att se dom siffrorna. Fick även prata med en läkare som berättade om operationen och riskerna med att opera en person med så högt BMI som jag hade. Jag fick gå hem och fick ha soppdiet i fyra veckor. De fyra veckorna gick det ganska bra.

Kvällen före operation lades jag in på avdelningen. Jag var jätte nervös inför operation och att lämna familjen hemma. De satte nål och jag fick gå och duscha med operationstvål. När jag var på rummet kom kirurgen som skulle operera mig dagen efter. Han ritade sträck på magen där dom skulle gå in och berättade om hur allt skulle gå till. Sedan sa han: "Jag hoppas att du har planerat din begravning och att din familj kommer att klara sig. För riskerna att du ska överleva operationen i morgon är väldigt liten. Det är enorma risker att operera en sådan stor person. Det är min skyldighet att informera dig om detta. Överlever du så kan det bli livslånga komplikationer, men du avgör själv vad du vill göra." Sedan gick han.

Där låg jag nu ensam. Jag blev så sjukt ledsen, rädd och tänkte på mina barn och min man. Jag tänkte även på min död och min kommande begravning att jag skulle dö på operationsbordet och mina barn skulle bli utan sin mamma. Denna operation skulle ju rädda mitt liv inte släcka den. Jag ringde min man, min dotter och en vän, berättade vad läkaren hade sagt och frågade vad dom tyckte jag skulle göra. Dom sa att jag skulle göra vad jag tyckte var bäst för mig själv, de stöttar mig oavsett vad jag bestämde mig för.

Dagen efter skrev jag ut mig från avdelningen. Jag vågade inte gå genom operationen, jag ville inte dö. Tänkte att det är bättre att vara fet och få leva med mina barn, än att dö av en operation. Sedan fortsatte jag mitt liv, tröstätande, stressande och tänkte att jag ska nog få vara så här stor i hela mitt liv. Det finns inget att göra mer, jag har ju testat allt.

En natt ett och halvt år senare insåg jag att nu var jag större och fetare var jag någonsin har varit i hela mitt liv. Jag orkade knappt gå upp för trappan i huset, kunde inte ta på mig varken strumpor eller knyta skorna, kunde inte plocka upp saker från golvet. Jag orkade inte leka med mina barn. Jag hade utvecklat en enorm socialfobi som innebar att jag hade slutat hämta och lämna barn på skolan, gå på skolavslutningar, musikuppträdande. Jag gick inte ut genom dörren längre på grund av att jag var ett sådant fetto. Jag skämdes så frukansvärt för mig själv och hur jag såg ut. Jag ville skona omgivningen från min feta hemska kropp. Allt detta gjorde mig så jävla ledsen och arg. Jag orkade ingenting. Mina lungor lät enormt mycket när jag skulle sova på grund av att fettet tryckte ihop mina lungor. Jag visste också att jag skulle dö av att vara så här stor. Vad det så här livet skulle bli? Att jag skulle dö innan jag ens sett mina barn växa upp?

Allmänt

Dela · Kommentera

Vikt Okontroll

Kommentera

Av fettotillfitto - 22 december 2014 17:45

I hela mitt liv har jag varit från mullig, tjock och till slut fet. Från när jag var liten fick jag lära mig att när man var glad, ledsen, arg eller lät för mycket så fick man mat/sötsaker. Det grundade mitt missbruk till mat. Att vid alla tillfällen ta till sig mat istället för göra någonting annat åt det. Detta ledde till att jag var överviktig från jag var 5 år gammal. Jag kände ett utanförskap från barn till vuxen. Var alltid den största i klassen och i skolan fick jag alltid höra viskningar och känna blickar av avsky när jag kom. Detta ledde till ännu mer tröstättning för att jag kände mig så utanför. I vuxenålder inser jag hur mycket jag missade under min uppväxt, tonår på grund av att jag var tjock. Jag fick aldrig några riktiga verktyg att använda mot min övervikt. Här är saker som jag har textat:

* Jag har legat inne på sjukhus med diet i 3 veckor (vilket gav ingenting).

* Viktväktarna

* Självsvält (vilket detta gav en del viktminsking men jag blev sjuk av det istället).

* Alla dieter som finns (tror jag).

* Bantningspiller.

* Jag har fått Bullimi.

* Pluverkost (detta förstörde mina tarmar, gick ner mycket snabbt. Men gick upp allt plus mer efter ett tag).

Allt det här har jag testat till och från under många år. Jag kunde gå ner jätte mycket men sakta kröp kilona tillbaka. Vilket gjorde att kilona blev fler och fler med åren. Min kropp utsattes för det farliga "jojjo-bantandet".

Allmänt

Dela · Kommentera

Fetto Till Fitto

Kommentera

Av fettotillfitto - 21 december 2014 15:15

"Har du planerat din begravning och sätt till vem som ska ta hand om dina barn. För chansen för dig att överleva en sådan här operation är väldigt liten."

Detta sa läkaren till mig kvällen före min inplanerade Gastric-by-Pass operation. Efter ett liv som fet så är det här jag har hamnat. Utan operation kommer jag förmodligen att dö och nu säger läkaren att jag kommer förmodligen att dö av operationen.

Jag vill inte dö!

"The botton is nådd." som Timbuktu säger.

Det här är min resa från fetto till fitto.

Allmänt

Dela · Kommentera

Tidigare månad - Senare månad