Jag har sedan början av augusti att träna och ändrat kosten.
Flåset har blivit mycket bättre och jag känner mig mindre i kroppen.
Har långt kvar visst men jag måste låta det ta tid istället för som mina tidigare försök att gå ner.
Det har börjat med snabb viktnergång men också viktuppgång allt jag gått mer plus 10-20 kg till.
Jag har hållt på såhär hela mitt liv gått upp och ner och aldrig kunnat hålla kg nere.
Har alltid funnits någon händelse som gjort att man börjat små äta och tröstäta igen.
Hela mitt liv har sötsaker varit en slags belöning eller tröst.
Jag är uppväxt med det sen liten va man glad eller ledsen så fick man alltid något i munnen.
Det fortsatte hela min uppväxt va jag ledsen åt jag ist för att göra något annat än att stoppa något i munnen.
Jag njöt inte ens utav det jag stoppade i mig utan det var bara ett beteende som jag va så van vid.
Hjälpte det?
Nej inte ett dugg slutade med ännu mer sötsaker mer olycklig och kg gick stadigt uppåt.
Jag va inniti så ledsen varje gång jag åt.
Kram

Det va ett tag sedan jag skrev.
Jag tränar på och går långa promenader på över 9500 steg varje dag
Vikten står still men måtten minskar
Känner mig stark och stolt
Jag kommer fixa detta
Det är skillnad på kroppen och hållningen
Kram

Dagens första powerwalk gjord
Sjukt nöjd
Kram

idag har jag först tränat stenhårt med Sandra på gymmet över 1 timme sen tog jag en powerwalk och sjukt nöjd.
Nu är jag mör i hela kroppen och det blir en lugn kväll

Hur kan man tillåta sig själv att bli såhär stor
Jag kan säkert skylla på 10 olika anledningar varför jag blev så här
Men fakta är att det beror mest på det jag stoppat i mig
Jag är inte en person som åt hämtmat ofta åt aldrig hela chipspåsar drack ej litervis med läsk utan jag tröståt nog typ hela tiden
Jag åt en chokladbit en godis en kaka ofta som blev mycket om man la ihop allt
Uppväxt med tröstätning sött när man var ledsen och när man var glad och när man skulle vara tyst
Fortsättning följer
Kram

Idag körde jag nästan 1,5 timme med Sandra
Det va det mest jobbigaste pass jag gjort
Men samtidigt när det var som mest jobbigt och jag knappt kunde andas så kändes det ändå sjukt underbart att köra så hårt med kroppen att man känner att man kommit över gränsen till vad man egentligen klara av
Stoltheten efter är enorm
Förut tittade jag mig jämt runt omkring på gymmet och skämdes över min kropp men nu skiter jag i det och det är ett stort framsteg
Kram

Äntligen har förkylningen släppt och jag har nu gått en lång pw på nästan 2 timmar känns skönt att vara igång
Blir bara pw denna veckan pga lov
Men känner lite mer motivation igen och det är skönt
Nu fortsätter jag mot mitt mål