Direktlänk till inlägg 4 februari 2015
I dag ska jag göra någonting som känns lika jobbigt som om jag skulle gå till tandläkaren. Jag ska göra den största utmaning jag någonsing har gjort i fyskisk väg i mitt liv. Sandra kom på den smarta idéen att vi skulle gå upp i en slalombacke.
Fy f-n, jag kommer att dö eller rulla baklänges ner.
Hon tyckte att vi skulle gå halva backen och sedan ner igen. Men med den lutningen som den backen har går man inte neråt om man vill överleva. Så då blev det till att gå uppför hela backen. Jag skrev i dagboken precis innan jag skulle gå. Jag skrev:
"Skriver jag inte mer så ligger jag förmodligen kvar i backen än."
Sedan började vi att gå.
Det var brant så in i norden och jobbigt. Jag trodde jag skulle ramla backlänges på grund av att det var så brant. När jag har kommit en bit uppför backen kommer en det en gubbe i 60-års åldern och säger hej. Han försvinner snabbt förbi uppför backen. Då tänkte jag kan en pensionär gå upp så kan jag.
Det var sjukt jobbigt och varje steg kändes som jag hade bly i skorna. Men jag skulle upp för att jag visste att jag kommer ingen vart än upp i den här backen. Sedan såg jag min man uppe på toppen och tänkte nu j-vlar ska jag upp.
Jag klarade det!!!! Trodde aldrig det om mig själv. Det tog min 38 min att gå upp för en slalombacke som var 650 m lång med en fallhöjd på 142 m. Sandra och min man var jätte stolta över mig.
Fy f-n vad jag duktig jag är!
Kram
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 |
3 | 4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 | 13 |
14 |
15 |
|||
16 | 17 |
18 | 19 | 20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 | 27 |
28 |
||||
|