Livet har varit tungt men nu har jag tagit tag i det igen. Sandra och Fredrik har sagt åt mig att jag ska träna minst en dag i veckan på gym. 

Skräcken tog tag i mig och jag kände "gym, aldrig i livet!". Ska stora jag gå in på ett gym där alla är välformade och välpumpade. Massa speglar, maskiner som jag förmodligen kommer att fastna i. Alla kommer att vända sig om, titta och undra vad f-n jag gör där. Jag har testat att gått på gym 2 ggr förut i mitt liv. Jag kände mig så uttittad och sett personers avsmak i deras ögon när de har tittat på mig. Men jag hade inget val. Jag skulle på det där gymmet oavsett vad, annars skulle Sandra och Fredrik dra mig dit.

Så jag tog på mig den största tröjan jag hade och ett par träningsbyxor och begav mig till gymmet. Jag hade dödsångest när jag klev över tröskeln in till gymmet. Den ångesten höll i sig tills mjölksyran tog över. Jag fick testa olika maskiner. I vissa masikner fick jag knappt plats i. Samtidigt som jag svettas, flåsar och håller på att dö så håller jag samtidigt på hur jag ska undvika alla speglar och om andra tittar på mig. Men till slut orkade jag inte bry mig längre för nu gällde det bara att överleva första cirkelträningen med Sandra på gymmet. 

Gissa vad? Jag älskade verkligen att träna på gymmet. För efteråt när jag tittade runt om i gymmet så jag hur stort det var och att ingen tittade på mig. De var fullt upptagna med sin egen träning. 

Kram

Kom hem från London till verkligheten igen, tillbaka i Sverige. Så hände det värsta som kan hända i ens liv. Som man inte kan styra över utan bara händer. Så jag beslutar mig för att ta en paus från träningen för att kunna återhämta mig i lugn och ro. För att kunna hitta tillbaka till resan och mitt stora mål. 

Kram