Hur börjar man från att inte ha rört sig alls till att ta sig ut genom dörren? Det finns folk som klarar av ett maratonlopp utan problem. Mitt största problem var att gå ut genom dörren och komma ut bland människor. Men mentalt var det samma utmaning. Tack vare Sandra och Fredrik som trodde på mig så gav dom mig styrka att övervinna min rädsla för att gå ut. Så började jag mina första dagar av mitt nya liv.

Jag började med promenad med Fredrik. Det var fruktansvärt jobbigt både fysiskt och psykiskt. Dels att möta någon och dels att visa Fredrik min fruktansvärda kondition. Fy fan vad jag flåsade! Jag trodde jag hjärtat skulle stanna, det kändes som jag skulle dö. Jag gick 30 minuter, det kändes som flera timmar. Men jag klarade det!

Eftersom jag hade sådan socialfobi så kom Sandra hem till mig och skulle träna mig hemma. Först så fick jag ställa mig på vågen som visade 180.3 kg. Jag är verkligen ett fetto... Sedan skulle hon mäta mig omfång på mig. Det var lår, vader, bröst, midja, överarmar, rumpa och nacke. Eftersom det var första gången mätte hon med snören. Det blev väldigt mycket snören. Sammanlagt blev det 9 m snöre. Jag var alltså 9 m i omkrets. Jag grät inuti när jag insåg fakta vad jag hade gjort med min kropp. Jag hade misshandlat den. Här var jag nu och jag skulle aldrig med hamna här igen!